Jag är ett stort fan av god mat. Middagen är ett väldigt viktigt mål i min familj och vi äter det nästan uteslutande alltid tillsammans. Det har jag uppskattat mer och mer ju äldre jag blir.
Jag menar att det är ju så lite som krävs för att få en riktigt trevlig måltid!
Jag lagade en paj här om kvällen, den går på 20 min att tillaga och 30 i ugnen. Alltså behöver du bara lägga 20 min på en måltid och den blir väldigt festlig!

Det är inte så enkelt egentligen. Att skriva en låt handlar om så mycket mer än vad jag ibland gör det till.

Vi har fått en uppgift i skolan att välja ut den låt som mest inspirerat oss till att bli låtskrivare. Alla andra verkade tycka det var väldigt svårt men någonstans tyckte jag att jag hade det hela ganska klart för mig.
Jag har blivit som mest inspirerad av Annika Norlin. Inte egentligen för att hon sjunger fantastiskt, eller skriver fantastiska melodier. Utan för att hon, utan att få det för lamt och töntigt, kan skriva om världen och samhället.
Musiken är mitt sätt att försöka förändra världen. Klyschor som bara den, men det är faktiskt mitt mål med min musik! Att kunna skriva så att det går in och så att det förändrar.

Nu har jag beställt lite foton från sommaren. Det gör jag varje år för att hålla kvar känslan. De bär sommar under hela året.

Mycket fint är det med fotografier tycker jag. De innehåller så mycket. Varje bild berättar sin egna historia. Fotografi är ytterligare en sak som inte är någon talang hos mig men som jag verkligen älskar att ägna mig åt. Det är både svårt och utmanande att försöka fånga vackra saker på fotografi.

Min sommar ska nu fångas i en enda bok, ett enda album. Självklart fångar jag inte allt men visst är det fint att sätta in foton och skriva minnen så att man får möjlighet att komma ihåg.

Jag älskar att måla naglarna. Inte för att jag är bra på det och egentligen inte för att det är så fruktansvärt snyggt. Utan helt enkelt för att det lyser upp så fint. Jag kan bokstavligt talat bli glad av att se fint nagelack som är färgstarkt. Det piffar upp så att säga.

Efter noga räknat vet jag att jag äger 28 stycken klänningar som jag sytt. Det är väldigt många. Men varenda en har vuxit fram i huvudet som en ide!

Ni vet kanske känslan då man ser en klänning i en affär som har fina linjer och detaljer, men man tycker den är för dyr. Den känslan har jag ofta. Då brukar jag gå hem och fundera över om det finns någon möjlighet för mig att sy något liknande. Och ofta går det att lura fram en lösning.

Denna klänning är inspirerad av en mängd klänningar jag sett med rundad krage. Jag tycker det är mycket vackert! Den har också stråveck vilket är en av mina personliga favoriter! Om någon väl veta hur jag syr någonting speciellt så kommentera det så beskriver jag gärna utförligt hur jag gör ;)

Jag är inte ett dugg skicklig på att teckna och måla, men jag älskar däremot att göra det. Jag tror inte man får låta sig hindras av att man inte kan.

Iallafall så har jag köpt dessa pennor. Faktiskt så köper jag nya varje år. 25 pennor för 120 kr. Det gör otroligt mycket att ha fina färger när man målar. Då behöver man inte ens vara duktig och tavlan blir ändå lite trevlig att titta på.

Det är ett starkt tips att köpa dessa färgpennor. De förgyller min vardag!

Drömmar om sånt där som är onödigt att drömma om. Det är vad jag gör.

Tror att någonting kunde bli någonting mer. Men det händer aldrig.

"vet du om att varenda gång som du ser åt mitt håll, tror jag att du bevakar just mig.
Då försöker jag att se ut som jag har så roligt som man han ha, och inte att jag inte vet hur jag ska va."

Just nu håller jag på med att skissa på min studentklänning. Vill hemskt gärna ha en sjömansklänning på min student och det tar både tid och pengar så vill börja i tid. En grej som inte är kul att stressa med.

Jag har dessa två varianter. De två kan självklart mixas också! Jag undrar över vilken krage jag ska ha, och vilken skärning på midjan. Jag gillar båda varianterna på båda så frågar om hjälp!

Ni lär få se fortsättningen på detta projekt!

Vad är det som gör att vissa människor placeras i fack. Egentligen alla människor placeras in i fack. Vad har vi gjort för att det ska vara så? Var det något barnprogram när vi var små som var anledningen?
Idag är första dagen i skolan för många! Andra började igår och vissa en annan dag. Men runt dessa dagar så händer något. Vissa placeras in i fack och vissa är de som placerar. Vi fick nya ettor till vår skola och jag fick akta mig ordentligt för att inte döma ut någon av dem redan. För det är så lätt att göra. Döma på utseende, deras linje, de första meningar de säger till mig. Men jag skulle säga att den rollen som jag har personen kanske har 1% sannolikhet att vara sann.
En vis person sa en gång till mig att människan är som ett isberg. Du ser bara en liten liten del av personen, det som är ovan vattenytan. Ytan säger så lite om en person så att det är näst intill omöjligt att kunna döma omkring det.
Men vad gör då att några blir nördar, några blir coola, några konstiga? Hur kan de coola betraktas som häftigast på skolbalen trots att nördarna lagt ner minst lika lång tid på sin klänning och utseende? Jag förstår inte det här.
Ibland tror jag att fackplaceringen sker för att alla vi är osäkra. Om vi bildar grupper av människor kan vi lättare smälta in och inte riktigt behöva visa vilka vi verkligen är.

Men allt det där är så dumt! För det häftigaste som finns är nästan att vara sig själv. Och blir du accepterad för den du är, ger det en glädje som du aldrig kunnat tänka dig.

"människor ser till de yttre men Gud ser till hjärtat"
Låt oss alla se till hjärtat!

Den här klänningen tycker jag är helt igenom vacker och fin! Men samtidigt så är den faktiskt väldigt enkel att göra. Om du har en klänning med en snygg passform som liknar denna lägger du enkelt på smörpapper på denna och tecknar av alla kanter och ringningar.

Sen lägger du dessa ritningar utklippta på tyget du ska sy av. Klipp ut delar med sömsmån, och tänk på trådrakt. Sen sicksackar du alla delarna och syr ihop dem. Blixtlås, fåll och sen ett spetsband i midjan. En dag ska jag gå igenom detta enklare :)

Den här kudden började jag på för ett år sedan. Idag gjorde jag klart den. Det enda som var kvar var en handsöm i sidan.

Kudden består enbart av sådana stumpar jag fått över av tidigare saker jag sytt. Det gör den genast hemtrevlig och unik på sitt eget sätt. Varje tygbit matchar därför någon av mina klänningen eller kjolar.

Har man tyger över, som inte räcker till mycket är lapptekniken en kul ide! Du kan ju variera vilken sorts teknik du använder också, antingen göra trekanter, fyrkanter, femkanter osv.

Att sy är i grunden inte svårt alls. Det svåra är inte arbetet som kommer från dina händer. Det svåra ligger i personen. Du måste ha tålamodet, fantasin och kraften att ta fantasi till verklighet. Det är svårt ibland tycker jag att hitta de där sakerna, men för varje sak som jag syr blir allting lättare. För varje gång jag skapar någonting så växer intresset av att sy mer.
Jag rensade igenom kläder tillsammans med mamma här om dagen och hittade den första kjol jag sydde. Någon dag kanske jag lägger upp den här. Iallafall så var den fruktansvärd. En rosa kjol som jag sydde med vit tråd. Inget var jämt och flera sömmar hade gått upp för jag hade sytt för dåligt. Då gick det upp för mig att jag faktiskt utvecklats inom sömnads kunskapen. Och inte för att jag har gått någon kurs som lärt mig tekniker utan för att mitt intresse växt. Jag har velat göra mer och mer och det lär man sig av!!
Så stor uppmuntran är att inte hindras av din kunskap och förmåga utan drivas framåt av din passion.