Ibland funderar jag över hur tiden kan gå så fort. Hur åren rusar utan att jag riktigt vet om det...

Det översta fotot togs när jag var fjorton år och gick i sjuan. Då tyckte jag att jag var äldst och smartast i världen. Jag hade flera vänner som förlovande sig för de var säkra på sin sak. Den tjejen på det fotot är jag både otroligt lik och olik idag. Då hade jag varit med om tuffa saker som idag fortfarande finns kvar. Men då hade jag inte riktigt fått utrymme att vara mig ännu. Jag hade blivit så präglad av andra att jag inte kunde se vem jag själv ville vara.

Den jag är idag har gått igenom väldigt mycket mer och därför känns den personen så mycket starkare. Mycket mer självständig. Personen nu känner sig själv precis så som hon är.

Det är bara det att om fem år kanske jag tycker att den jag är i dag var lika vilsen som den för fyra år sedan.

Förvirrande.