lycka

"Sadness never ends
happiness does"
 
Den här textraden börjar en låt jag lyssnat på med. Först tänkte jag att det var en väldigt vacker textrad. Men nu, efter lite tid, så inser jag hur fruktansvärd och tragisk den faktiskt är. Om det är så, att lycka tar slut men o-lycka  inte gör det, vad lever man för då? Lever jag för att i slutet av mitt liv vara o-lycklig. Är o-lyckan bestående medan lyckan är tillfällig?
 
Frågan är först och främst, vad är egentligen lyckan i så fall. Är lycka ett rus som du får ibland när du är riktigt riktigt glad? Eller är det något djupare? Är o-lycka de tillfällen då du känner dig lite deppig i livet, eller de gånger då livet har nått botten?
 
Jag tror att den här textraden hämtar inspiration från båda hållen. Att lyckan som det sjungs om, är den tillfälliga lyckan, lyckorusen. Och o-lyckan som de talar om är den där djupa o-lyckan då ditt hjärta skär. Den o-lyckan sätter sina spår och är på ett sätt bestående.
 
Jag för min del, känner att jag lever för något helt annat än den textraden. Min är snarare:
 
"Happiness never ends
Sadness does"
 
För jag tror på en evighet. En evighet fyll av lycka. Och sann lycka, alltså den stabila, djupa glädjen, är något av det mest uthålliga i världen! I denna värld är det klart att saker och ting kommer sätta spår. O-lyckan kommer finnas där. Men Inget av det kommer finnas kvar i evigheten. Vilken grej!
 
Sann lycka varar längst


Kommentarer
Carro

Jag tänker en del på lycka, och framför allt var den kommer ifrån. Det är inte helt och hållet vad du skrev om, men jag kom att tänka på det...
Jag tänker ofta att många verkar leta efter lycka där den inte går att få. Många försöker skapa glädje genom att köpa nya prylar till exempel. Det är förståeligt, för att köpa något kul ger en snabb glädje som kanske inte ska nedvärderas. Men som jag ser det är den inte mer än just snabb, eftersom glädjen då låg i att köpa något NYTT. När prylen inte är ny längre är det inte en källa till glädje.
Den källan blir väldigt tillfällig, och måste förnyas genom införskaffande av fler saker! Att få glädje av det skapar en vilja at skaffa mer och mer saker, och det känns för mig inte sunt. För mig ligger de största värdena i relationer man bygger med andra människor, och därför är det de man ska fokusera på. Att ha strävan och längtan efter föremål bryter det fokuset utan att tillföra något beständigt.
Jag inser att det här blir väldigt långt och att jag nog inte kan förklara hela min tankegång här... Så det är nog bäst att vi ses istället ;) hoppas i alla fall att du inte tycker att jag låter helt knasig! ;)

2012-09-07 @ 00:06:26
URL: http://hjarnanssmorgasbord.webblogg.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0