För ett år sedan var alla dessa dagar ett enda flimmer. Det var så mycket som hände. Det kändes som om hela världens ställdes på ända. Alltså som bokstavligt talat att världen var sne.
Jag hade ingen aning om att det var så jag skulle reagera när nån i min familj blev sjuk. Men jag tror aldrig att man har någon aning. När dagen är där tar man bara tag i livet och får det att gå. Det var så jag gjorde.
Jag är omåttligt tacksam över att jag idag inte är orolig längre. Hela förra januari och februari somnade jag orolig om nätterna. Men nu sover jag tryggt. Här hemma på min gata i mitt hus med min familj. Jag kommer alltid tacka för detta, hur än framtiden ser ut.
Ja, för två år sedan hade jag ingen aning om att min förra januari skulle bli som den blev. Och förra året trodde jag aldrig att denna januari skulle vara som den är. För jag är lycklig. Inte ett ständigt lyckorus utan lycklig. Lycklig över att leva och att finnas till,

Lycklig för livet.