Det blir London i morgon....

Jag satt för någon vecka sedan och funderade över vad jag skulle göra av de kort jag framkallat. Ville hemskt gärna sätta upp dem på väggen men inte bara hur som helst.

Så när jag satt och pysslade med en present till mina föräldrar insåg jag att lp skivor i grunden är väldigt snygga, så varför inte bara sätta ett foto på skivetiketten. Så jag gjorde sp och resultatet blev strålande!

Idag är jag sjuk. Det betyder att jag sett en halv säsong vänner och ätit en massa. Det är oftast det jag gör när jag är sjuk.

Om tio dagar ska jag söka till en skola. Jag vill så otroligt gärna komma in på skolan och jag kan inte ens föreställa mig hur glad jag skulle bli i så fall. Men inget är säkert.

Det är som om jag alltid alltid vill olika saker. Ibland vet jag självklart att det är musiken som gäller samtidigt som jag för flera år sedan beslöt mig för att gå Guds väg för mig. Då är varje val svårare att göra...

Ack vad gott det är att leva! Jag slås av det ofta. Jag är på väg in till staden för att fika med en god vän, äta på vapiano med far och sedan bio. Det känns som en bra dag.

Över tranebergsbron är det så vacker utsikt! Det är en av de sakerna jag tror jag kommer sakna mest med staden. Utsikten och vattnet och broarna. De där sakerna som får en att glömma att man bor i en småstad och inbillar en att man vet exakt vart varje gata går. Jag älskar den här staden.

Men om ett halvår väntar förhoppningsvis stora äventyr! Ja om ett halvår tror jag jag är på väg mot något helt nytt! Åh jag bubblar till när jag tänker på det!

För ett år sedan var alla dessa dagar ett enda flimmer. Det var så mycket som hände. Det kändes som om hela världens ställdes på ända. Alltså som bokstavligt talat att världen var sne.
Jag hade ingen aning om att det var så jag skulle reagera när nån i min familj blev sjuk. Men jag tror aldrig att man har någon aning. När dagen är där tar man bara tag i livet och får det att gå. Det var så jag gjorde.
Jag är omåttligt tacksam över att jag idag inte är orolig längre. Hela förra januari och februari somnade jag orolig om nätterna. Men nu sover jag tryggt. Här hemma på min gata i mitt hus med min familj. Jag kommer alltid tacka för detta, hur än framtiden ser ut.
Ja, för två år sedan hade jag ingen aning om att min förra januari skulle bli som den blev. Och förra året trodde jag aldrig att denna januari skulle vara som den är. För jag är lycklig. Inte ett ständigt lyckorus utan lycklig. Lycklig över att leva och att finnas till,

Lycklig för livet.