Jag tar studenten den elfte juni. Det är väldigt konstigt att tänka på. Provat studentmössa idag. Den är väldigt fin den som jag beställt. Och hela studentdagen kommer säkert vara underbar. Så varför har jag ångest över den?

Därför att när man sedan tagit studenten så finns det inget att lita sig mot. Inget självklart val att välja, ingen utmärkt väg att gå. Då är jag helt på egen hand. Läskigt och spännande. Vem kommer man hålla kontakten med? Vem kommer man glömma? Vem kommer dyka upp om tio år och bli den bästa vän man någonsin haft?

Så många frågor och så få svar. En dag vet jag svaren men inte nu. Jag vill komma fram men samtidigt stanna tiden. Det måste gå snabbare men ändå inte. Vill inte ta studenten just nu. Vill umgås med min klass och bara glömma framtiden. Glömma bort att vi bara är barn i några månader till.

Jag och Molly ska skriva samma sak i skärmen på våra mössor. Våra förslag:

"no one ever dance like this"