Framtiden naklas

Idag är jag sjuk. Det betyder att jag sett en halv säsong vänner och ätit en massa. Det är oftast det jag gör när jag är sjuk.

Om tio dagar ska jag söka till en skola. Jag vill så otroligt gärna komma in på skolan och jag kan inte ens föreställa mig hur glad jag skulle bli i så fall. Men inget är säkert.

Det är som om jag alltid alltid vill olika saker. Ibland vet jag självklart att det är musiken som gäller samtidigt som jag för flera år sedan beslöt mig för att gå Guds väg för mig. Då är varje val svårare att göra...

Bubblar

Ack vad gott det är att leva! Jag slås av det ofta. Jag är på väg in till staden för att fika med en god vän, äta på vapiano med far och sedan bio. Det känns som en bra dag.

Över tranebergsbron är det så vacker utsikt! Det är en av de sakerna jag tror jag kommer sakna mest med staden. Utsikten och vattnet och broarna. De där sakerna som får en att glömma att man bor i en småstad och inbillar en att man vet exakt vart varje gata går. Jag älskar den här staden.

Men om ett halvår väntar förhoppningsvis stora äventyr! Ja om ett halvår tror jag jag är på väg mot något helt nytt! Åh jag bubblar till när jag tänker på det!

En gång i januari

För ett år sedan var alla dessa dagar ett enda flimmer. Det var så mycket som hände. Det kändes som om hela världens ställdes på ända. Alltså som bokstavligt talat att världen var sne.
Jag hade ingen aning om att det var så jag skulle reagera när nån i min familj blev sjuk. Men jag tror aldrig att man har någon aning. När dagen är där tar man bara tag i livet och får det att gå. Det var så jag gjorde.
Jag är omåttligt tacksam över att jag idag inte är orolig längre. Hela förra januari och februari somnade jag orolig om nätterna. Men nu sover jag tryggt. Här hemma på min gata i mitt hus med min familj. Jag kommer alltid tacka för detta, hur än framtiden ser ut.
Ja, för två år sedan hade jag ingen aning om att min förra januari skulle bli som den blev. Och förra året trodde jag aldrig att denna januari skulle vara som den är. För jag är lycklig. Inte ett ständigt lyckorus utan lycklig. Lycklig över att leva och att finnas till,

Lycklig för livet.

November, i slutet

Idag ska bli en riktigt bra dag! En titt till min kära morfars brors konstutställning. Sedan även en liten titt på gamla stans julmarknad. Nu när den öppnat vill jag personligen besöka den så ofta som det bara går! Sedan ska det bakas och pluggas om vartannat. Baka en liten morotskaka och sedan slänga ihop en paj till middag. Detta ska då varvas med att jag tänkte börja skriva på en uppsats i psykologi....det blir spännande!

det närmar sig

Dags att börja skapa inför julen. Julen som kommer med både mycket glädje och sång men även med en hel del stress och press om hur julen förväntas att vara. Julen är till stor glädje för många men för många inget annat än olycka. I år vill jag ha en mysig och trevlig jul men det vill jag att alla andra också ska ha! min vän helena skriver om detta på sin blogg www.ochjagvill.blogg.se Vi kan inte bara se vad vi vill ha och vad vi borde köpa och få. Utan vi borde också se alla de som inte har det vi har. Julen handlar om att ge. Ge till alla de som inget har och till alla som ger till dig. Glädjen i att ge kanske kan vara den allra bästa glädjen som finns! Sätt nu igång och mys inför julen för den är här så mycket snabbare än du tror!

Dagar som idag

De dagar som börjar vackert blir ofta vackra! Det är som om du får en klarare blick av allt då dagen startar vacker. Gick ut ur mitt hus imorse och möttes av den vackra synen att träden framför mig badade i solljuset så de var rosa. Det var så vackert att jag blev glad i hela mig! Och förhoppningsvis håller det i sig hela dagen.

Jag växte upp

Tänk vad man kan förändras med tiden. I utseende och i tankar. Jag är jättestolt över den tjejen som syns på första bilden. Hon vågade stå upp för sig själv och för andra. Men hon tyckte inte om sig själv så där jättemycket. Därför är hon halvt dränkt i foundation. Jag undrar så om jag kommer se tillbaka på mig själv sen och tänka hur liten jag såg ur när jag gick i tredje ring. Kanske?

Oktober

Oktober har stormat in med buller och brak och nu idag var det två grader utomhus. Klädd i både halsduk och mössa och strumpor så gav jag mig ut och slogs ändå av kylan. Det regnade så mycket här om dagen så att alla måste ha blivit dyblöta någon gång.

Men det är något fint över oktober. Färgerna och dofterna förgyller den här månaden fullständigt. Det doftar eldat och friskt ute, och naturen lyser av alla kulörer.

Det finns tid för att göra så många saker som kan förgylla vardagen. Det finns tid för att sy och att skapa. Det finns tid för att baka och äta med andra. Det finns tid för en enkel kopp te med en kär vän. Det är de sakerna som gör att jag älskar hösten. De sakerna överväger det där gråa in i det minsta. Vilken fantastiskt fin värld vi bor i!

Rädsla

Jag står kvar. Precis där jag står. För jag vågar inte gå framåt. Då kommer jag kanske vilja vända om. Men då kommer det vara försent. och jag kommer vara fast. Jag vill inte vara fast. Jag vill inte förstöra någonting jag har och inte förlora något jag inte har. Hur svårt kan det bli. Hur långt kan man gå. Hur ska man egentligen våga?

Snart hemma.

Sitter på min säng på hotellet. Har nu varit i Grekland i över en vecka. Det känns väldigt konstigt att så lång tid gått men å andra sidan så är Sverige så långt borta.

Jag har badat. Mer än jag nog någonsin gjort i mitt liv. Har badat i hav och i pool och minst tre gånger per dag. Jag har ätit god mat. Mat från alla Greklands hörn, grekiska rätter som smakat perfekt. Jag har sett de mest vackraste vägarna och stränder och ett land fullt av frukter av alla dess slag. Men även ett land där folk går utan jobb och du börjar fundera på hur landet kommer se ut om ett år. Jag har sett så mycket att jag är glad att få åka hem och smälta allt. Jag vill smälta, tänka och minnas de här underbara dagarna. De kommer vara en tröst under hela långa hösten och vintern som väntar.

Jag har varit med min familj. Hela min familj. Åtta personer har umgåtts nästan ständigt under dessa dagar. Jag älskar min underbara familj. Det har varit fantastiskt att få vara med dem några dagar.

Tänk att man på många sätt åker bort från livet!

https://cdn1.cdnme.se/cdn/8-1/3243637/images/2012/pic_506457efddf2b313b30011d1.jpg" class="image">

Låt det dö, det är dags

Tidevarv komma, tidevarv försvinna.

Hur ska vi någonsin förstå? Idag förlorade två av mina kära, någon nära i sin omgivning. För ett år sedan idag förlorade jag en vän. Det är någon som förlorar någon varenda timme och varenda minut. Hur klarar vi egentligen av att leva med den här verkligheten?

Jag har varit mycket tvivlande kring min egen teori om det här, men sakta men säkert tror jag att den kanske stämmer. Vi står ut med det faktum att människor dör, och att verkligheten ser ut som den gör, för att vi aldrig skulle vilja gjort på något annat sätt. Bara för att jag förlorar en person när jag är sjutton, betyder det inte att jag vill ha tillbaka de dagarna som jag spenderat med personen. Det handlar inte om att jag förlorade tid på personen. Utan att jag vill ha mer tid.

Men vi får lära oss att vara tacksamma för tiden vi fick, tiden som gavs oss. Även om den kanske var för kort så var den bättre än ingen tid alls. Jag skulle tillexempel aldrig någonsin byta bort att aldrig ha lärt känna min farfar, bara för att slippa sakna honom.

Saknad är något fint, det visar att du älskar. Det visar att du har någonting i ditt hjärta som tillhör någon annan. Att säga att man saknar någon är fint. Så var inte rädd för att göra det. Alla saknar vi någon.

Som en vind

Du fläktade förbi i mitt liv bara en kort sekund, som en vind. Men ändå kommer jag alltid sakna den vinden.

Studenten snart

Jag tar studenten den elfte juni. Det är väldigt konstigt att tänka på. Provat studentmössa idag. Den är väldigt fin den som jag beställt. Och hela studentdagen kommer säkert vara underbar. Så varför har jag ångest över den?

Därför att när man sedan tagit studenten så finns det inget att lita sig mot. Inget självklart val att välja, ingen utmärkt väg att gå. Då är jag helt på egen hand. Läskigt och spännande. Vem kommer man hålla kontakten med? Vem kommer man glömma? Vem kommer dyka upp om tio år och bli den bästa vän man någonsin haft?

Så många frågor och så få svar. En dag vet jag svaren men inte nu. Jag vill komma fram men samtidigt stanna tiden. Det måste gå snabbare men ändå inte. Vill inte ta studenten just nu. Vill umgås med min klass och bara glömma framtiden. Glömma bort att vi bara är barn i några månader till.

Jag och Molly ska skriva samma sak i skärmen på våra mössor. Våra förslag:

"no one ever dance like this"

Sol vind och vatten

Allting händer på samma gång. Det är alltid likadant. Mitt liv är bokstavligen som en film för det har exakt samma spänningskurva. Först en presentation av livet just nu, en liten start. Sen är livet lugnt och skönt och det är bara enkelt. Träffar människor, livet leker och allt är finemang. Men sen, från ingenstans, kommer allting på samma gång och faller ner över en och plötsligt vet man varken ut eller in. Det händer mig ständigt!

Idag har jag seglat. Det gör mig så lugn och fridfull. Det finns liksom ingen annan ute på vattnet.

Sen åker jag till Kreta.,.om bara tre dagar!! Det är ju inte klokt alltså! Kreta, sol och värme och allting på samma gång.

Skolhysteri

Älskar skor!! I alla dess färger och former. För några veckor sedan köpte jag ett par skor jag kikat på ett tag, blev superglad att hitta dem på rea. Här är de iallafall

Saknad bror

Jag antar, min bror, att du inte alls vet om att du nämns på min blogg. Men jag saknar dig. Jag kan ju knappast säga att jag saknar några djupa samtal, eller att umgås med dig utanför hemmet, men jag saknar hela din närvaro helt enkelt. Jag saknar hela dig liksom. Jag saknar din musik. Jag saknar dina ideér. Jag saknar dina projekt. Jag saknar din matlagning. Jag saknar att bara vi är hemma och ser på nån film och bara umgås. jag saknar till och med ibland att du skäller ut mig. Du kan liksom inte bo i någon annan stad än i stockholm. Jag klarar inte riktigt av det. Jag saknar dig.

"känner ingen sorg för dig i göteborg...bara saknad"

lycka

"Sadness never ends
happiness does"
 
Den här textraden börjar en låt jag lyssnat på med. Först tänkte jag att det var en väldigt vacker textrad. Men nu, efter lite tid, så inser jag hur fruktansvärd och tragisk den faktiskt är. Om det är så, att lycka tar slut men o-lycka  inte gör det, vad lever man för då? Lever jag för att i slutet av mitt liv vara o-lycklig. Är o-lyckan bestående medan lyckan är tillfällig?
 
Frågan är först och främst, vad är egentligen lyckan i så fall. Är lycka ett rus som du får ibland när du är riktigt riktigt glad? Eller är det något djupare? Är o-lycka de tillfällen då du känner dig lite deppig i livet, eller de gånger då livet har nått botten?
 
Jag tror att den här textraden hämtar inspiration från båda hållen. Att lyckan som det sjungs om, är den tillfälliga lyckan, lyckorusen. Och o-lyckan som de talar om är den där djupa o-lyckan då ditt hjärta skär. Den o-lyckan sätter sina spår och är på ett sätt bestående.
 
Jag för min del, känner att jag lever för något helt annat än den textraden. Min är snarare:
 
"Happiness never ends
Sadness does"
 
För jag tror på en evighet. En evighet fyll av lycka. Och sann lycka, alltså den stabila, djupa glädjen, är något av det mest uthålliga i världen! I denna värld är det klart att saker och ting kommer sätta spår. O-lyckan kommer finnas där. Men Inget av det kommer finnas kvar i evigheten. Vilken grej!
 
Sann lycka varar längst

Lyckligt lottad.

Nu kunde jag skriva allt som jag har att klaga på, men idag vänder jag på det!

Jag är så lyckligt lottad! Jag är älskad, har fantastisk familj och vänner. Jag har otroliga framtids utsikter och ett skönt liv. Jag har möjlighet till det mesta och mat på bordet.

Ärligt talat har inte varje person allt det!

Försök att låta denna dagen handla om vad du har och vad som gick bra, istället för vad du inte har och som gick fel!

Åldras

Ibland funderar jag över hur tiden kan gå så fort. Hur åren rusar utan att jag riktigt vet om det...

Det översta fotot togs när jag var fjorton år och gick i sjuan. Då tyckte jag att jag var äldst och smartast i världen. Jag hade flera vänner som förlovande sig för de var säkra på sin sak. Den tjejen på det fotot är jag både otroligt lik och olik idag. Då hade jag varit med om tuffa saker som idag fortfarande finns kvar. Men då hade jag inte riktigt fått utrymme att vara mig ännu. Jag hade blivit så präglad av andra att jag inte kunde se vem jag själv ville vara.

Den jag är idag har gått igenom väldigt mycket mer och därför känns den personen så mycket starkare. Mycket mer självständig. Personen nu känner sig själv precis så som hon är.

Det är bara det att om fem år kanske jag tycker att den jag är i dag var lika vilsen som den för fyra år sedan.

Förvirrande.

Känner ingen sorg för dig i Göteborg

Så ska man ner till Göteborg över dagen. Bo över i Jönköping och spendera lördagen hos kusiner i Aneby. Just nu är jag väldigt trött men det är bara att åka. Det kommer ju bli bra!
 
Idag flyttar min bror...Han har flyttat förr men idag flyttar han på riktigt. Han har tömt hela sitt rum och alla hans saker ska åka ner till Göteborg. Jag hade liksom inte insett det förrän det hände. Och jag hade inte insett att han inte skulle finnas till hands. Det är ju det som är det tråkiga. Han kommer knappt existera i mitt liv. Han är självklart där, och han finns ju, men han kommer ju inte finnas med i mitt vardagsliv. Och det är tråkigt. Det är jättetråkigt.
 
Så här sitter jag. Lite trött på att behöva åka bil, men framför allt ledsen över att min bror flyttar. På riktigt.
 
I saw my brother pack his bags and leave
we made our goodbye and now he is ssettled down
in the city
where he dosen't have to be himself
 
He used to play that untuned guitarr
while he sang about me and he sang about the stars
I used to dream about another time
but now it's all clear.
That's the only time I wish would come back
 
 
Jag ställer mig och knackar på din dörr
väntar en stund
sen minns jag, att det inte längre är din dörr
för du är inte här, du är inte kvar.
RSS 2.0