Jag tänker att jag snart ska växa upp. Att det snart har gått för lång tid att vara barn. Men så ser jag på mina yngre kusiner och inser att jag kanske redan har vuxit upp. Kanske har jag redan hämtat in så många vuxenpoäng utan att jag märkt det. Chansen finns. risken finns. Jag kanske blivit vuxen? Har jag det? Några av mina syskon har under de senaste månaderna stannat upp och sagt "Men du är ju vuxen nu". Och kanske är jag det. Jag har vuxit upp utan att tänka på det. Det var först när jag slutade vilja växa upp som jag faktiskt gjorde det. Men jag är inte vuxen än, inte riktigt iallafall. Jag vill fortfarande bara leva.