Jag växte upp

Tänk vad man kan förändras med tiden. I utseende och i tankar. Jag är jättestolt över den tjejen som syns på första bilden. Hon vågade stå upp för sig själv och för andra. Men hon tyckte inte om sig själv så där jättemycket. Därför är hon halvt dränkt i foundation. Jag undrar så om jag kommer se tillbaka på mig själv sen och tänka hur liten jag såg ur när jag gick i tredje ring. Kanske?

Toscakaka

Idag ska jag pröva mig på att vaka toscakaka. Det har blivit en av mina senaste favoriter bland kakor och jag vill se om det är svårt eller enkelt att göra. Risken är bara att om det är enkelt lär jag ägna all min tid åt det.

De enklare och roligaste kakorna

Om du söker riktigt goda och riktigt enkla kakor är dessa mitt tips! De här blir mumsigt chokladkakor men med en extra touch eftersom det är smarties på. Receptet finns om du bara söker på Google efter smartieskakor.

Pröva bara, de lyser upp en grå vardag mycket bra.

Vet bara att det är så det e

Det är något med dig
Som får mig
Att tänka på varje liten rörelse

Det är något med dig
Som får mig
Att känna mycket mer än jag vanligtvis gör

Vet inte om det är ditt sätt ser prata eller din blick mot mig när du ler
Eller hur du får mig att känna att jag betyder nånting och att du ser
Jag vet inte vad som gör det
Vet bara att det är så de e

Höst igen

Det går dagar då jag glömmer att det är höst. Då jag inte tänker på årstiden. Men så är den ändå där och lyser upp dagen.

Hösten stormar fram snabbare än vanligt men egentligen går det nog precis lika fort som alla andra år. Jag sover mycket för att orka med dagarna och livet blir så bra när man sover. Vaknar lycklig och är glad hela dagen. Så bra grej!

Jag skriver låtar. Men jag har inte lyckats skriva en viss låt jag verkligen vill lyckas med....

Så var den klar

Jag har någonting i mig som gör att jag aldrig slutar med ett projekt. Jag kan inte lägga ner det, inte ens för stunden. Det gäller i stort sett allt. Skriver jag en låt går jag ständigt och tänker på hur jag ska fortsätta den och syr jag någonting tänker jag hela tiden vidare på modellen.

Det är som om man inte vill pausa sin kreativitet. Man vill se om ens tanke faktiskt kan bli verklighet. Så blev det med kappan. Den jag beräknade skulle vara klar efter höstlovet blev klar efter fyra dagar...men jag kunde helt enkelt inte lägga ner den, jag sydde varje stund.

Syr min kappa

Vinterkappa

Efter någon timme bland tygerna på Ohlssons beslöt jag mig för att jag skulle sy min egna Vinterkappa i år. Det är så ofta som jag går och letar i flera veckor efter något som är exakt som jag vill ha det men egentligen blir det så mycket lättare att bara sy det själv. Återigen mina tre argument: unikt, billigare och mer miljövänligt!

Så jag har köpt ett fint ylletyg som nu ska bli en kappa. Vi får se hur det går!

Oktober

Oktober har stormat in med buller och brak och nu idag var det två grader utomhus. Klädd i både halsduk och mössa och strumpor så gav jag mig ut och slogs ändå av kylan. Det regnade så mycket här om dagen så att alla måste ha blivit dyblöta någon gång.

Men det är något fint över oktober. Färgerna och dofterna förgyller den här månaden fullständigt. Det doftar eldat och friskt ute, och naturen lyser av alla kulörer.

Det finns tid för att göra så många saker som kan förgylla vardagen. Det finns tid för att sy och att skapa. Det finns tid för att baka och äta med andra. Det finns tid för en enkel kopp te med en kär vän. Det är de sakerna som gör att jag älskar hösten. De sakerna överväger det där gråa in i det minsta. Vilken fantastiskt fin värld vi bor i!

vuxen?

Jag tänker att jag snart ska växa upp. Att det snart har gått för lång tid att vara barn. Men så ser jag på mina yngre kusiner och inser att jag kanske redan har vuxit upp. Kanske har jag redan hämtat in så många vuxenpoäng utan att jag märkt det. Chansen finns. risken finns. Jag kanske blivit vuxen? Har jag det? Några av mina syskon har under de senaste månaderna stannat upp och sagt "Men du är ju vuxen nu". Och kanske är jag det. Jag har vuxit upp utan att tänka på det. Det var först när jag slutade vilja växa upp som jag faktiskt gjorde det. Men jag är inte vuxen än, inte riktigt iallafall. Jag vill fortfarande bara leva.

Rädsla

Jag står kvar. Precis där jag står. För jag vågar inte gå framåt. Då kommer jag kanske vilja vända om. Men då kommer det vara försent. och jag kommer vara fast. Jag vill inte vara fast. Jag vill inte förstöra någonting jag har och inte förlora något jag inte har. Hur svårt kan det bli. Hur långt kan man gå. Hur ska man egentligen våga?
RSS 2.0